Söndag kväll och snart är det en ny vecka med allt vad det innebär.
Jag har inte mått bra nu i 2 dagar, vaknat med huvudvärk både mitt i natten och på morgonen förmodligen en reaktion på allt som hänt den senaste månaden. Det har väl hunnit ikapp mig nu kan jag tro....

Det kom ett mail alldeles nyss där Liz berättade att River nu uppnått sitt
MASTER AGILITY CHAMPIONSHIP,
den högsta agility titeln dom kan få i USA.
Helt fantastiskt bra jobbat av Liz o River tillsammans! Bilder kommer snart hoppas jag!

Sedan har det kommit en massa andra kul bilder.
Kelvin som gillar att leka i snön....

...en landskapbild från Hawaii visst är det lite olika från Kelvin bilden.....

....Luna Remi och husse njuter av lite vila....

...en vacker Mandy.....

.... och ett underbart huvudkort av Qiranda....

... Wera på Öland sitter fint i skogen den 11-11-11 kl 11,11 allt enligt husse......

... här är Wera inte lika ren om man säger så :-).....

...och så till sist en "liten" spindel som satt på vårt kökstak i går kväll.
Han var stor men Thomas fångade honom i en burk och jag bar iväg honom ut till ladugården där han får hitta nya jaktmarker o ett bo.
Jag vet jag är fånig men varför döda djur om man inte måste alla har ju sin funktion att fylla.... ja nästan i alla fall.

Jag har bara inte hunnit med att skriva på hemsidan på många dagar nu så hoppas jag får med det mesta! Först kommer februaris kalenderblad.

ETT STORT GRATTIS till
Cirtap’s Prins L-D Linux van Berk blev "Årets mestvinnande kooiker på NKKs utställingar 2011" (ny årskonkurranse fra NKK).

Den 22/1 fyllde Nilva-Gatsby kullen 1 år och det kom ett kul kortcollage på Lynn....

.....Milou har varit ute och sprungit i snön .....

...Easy och hennes kompis Nadine.....

.... och till slut Finleys diplom som visar att han är Internationell Champion.

Både Mandy och Qira började löpa den 21/1 och vis av förra årets miss av Qiras löp så testade vi henne redan på måndagen, hon visade sig då vara i första delen av löpet så denna gången blödde hon tydligen ganska tidigt :-)
Enligt testerna skulle hon paras i slutet av veckan men inte var hon villig inte, Troy fick inte ens närma sig. Man blir ju konfunderad när det blir på detta sättet, vad beror det på är inte hanen tillräcklig intresserad - är inte tiken intresserad av just denna hanen? Jag vet ju mycket väl att sådant händer.
Jag var hela tiden i valet o kvalet om jag skulle lägga ner allting men samtidigt så är man ju enveten som ni vet!
Så på måndagen tog jag med både Qira o Mandy till min egen veterinär och testade dom och det visade sig att Mandy skulle vara klar tidigast tisdag men troligen mest på onsdagen och Qira inte innan onsdag troligast torsdag.....
På tisdagen var Mandy så där lagom intresserad men Kelvin var lycklig och jobbade på men utan resultat.
På onsdagen däremot så var Mandy helt "galen" och Kelvin fick till det efter en stund och  han var inne ett tag och svällde upp ordentligt men gled sedan ur så vi får se om det blir några valpar för på torsdagen var han inte intresserad mer. Kanske om vi har tur så hann några små spermier försvinna in i Mandy....

På onsdagen så var Troy mycket mer intresserad av Qira och hon av honom men det blev inte något avslut så vi testade igen på torsdag kväll och då var det precis rätt det märktes. Dom lekte en stund och sprang runt men sedan var det klart och dom hängde ihop i drygt 20 min.

Det var en stor sten som föll från hjärtat och nu kan vi bara vänta och se om/när det blir små valpar framöver.
Det är väl konstigt att efter så många år som uppfödare så lär man sig något nytt varje gång, ibland känns det som att det räcker med ny lärdom man blir ju bara mer och mer nervös.

Luna mår bra på Hawaii och här är några kort på henne och Remi...

... att jaga bollen är kul....

...men även att gå lydnad med husse.

Fick ett sms från Finland idag där Outi berättar att Fico fått sitt 1a Hopp (agility) CERT!
Ett STORT GRATTIS från oss nu hoppas vi också på bilder därifrån.

Det kom också mail från Jerry och Satu i Finland där hon berättade att Jerry tävlar i 3an nu i agility. Jag hoppas jag får lite mer info om allt detta
Här är en bild på Jerry i alla fall!

Vi har fått bilder från Duco i Nederländerna och det gör mig varm i hjärtat av att han är så omtyckt.
Han tränar en hel del apportering och jaktträning....

Här "flyger" han iväg och hämtar sin leksak :-)

Lucas och Bibi har varit på utställning och dom skötte sig med den äran......

....precis som Femke och Zenith.....

...och så ett härligt vinterkort från Roxi med matte Irma.

Titta in på denna korta filmen och se lite på hur Teddy tränar och får sin middag som belöning :-)
Teddy tränar

Tack snälla ni som skickat/mailat kort till oss ska försöka få med några stycken varje dag.

Diza och Kira myser ihop......

... Bibi med Singha, Evy och Zenith.....

... och Bibi som har spring i benen :-)

Tira har hittat något gott att äta eller så håller matte något i handen???

Ja det verkar som allting ska hända nu....... tidigt imorse ringde mamma oss och berättade att Offa,  pappas och mammas springertik snart 14 år, inte kunde resa sig och att hon mådde så dåligt.
Så det var bara att slänga sig i bilen och åka och hämta henne och raka vägen ner till Slöinge.
Offa var knappt kontaktbar så min misstanke var att hon fått en stroke och att det inget var att göra åt det hela.
Veterinären kunde inte med bestämdhet säga att så var fallet men något med balanssinnet var det helt klart och Offa kunde ju inte ens fästa blicken. Hon tyckte också att vi gjorde rätt när jag beslutade att Offa skulle få somna in. Detta var tufft för mamma eftersom det idag var 1 v sedan pappa dog men hon insåg ju att det rätta var att Offa fick sluta lida.
Kanske var det så att Offa saknade pappa så mycket ( hon var hans hund i första hand) så när hans lånade säng från rehab med all hans doft försvann så orkade hon inte mer.
Jag tror att djuren förstår mer än vi tror och nu är pappa och Offa  tillsammans igen och njuter av sina vandringar.

I onsdags var vi hos veterinären med Mexi, hon hade brutit av klon och pulpan men inte nog med det även "tåbenet" var brutet och en bit borta enl röntgen. Det underliga var att detta måste ha hänt på måndagskvällen men hon visade inget innan på tisdag middag och då genom att inte stödja på bakbenet. Hon slickade inte på såret och det hade inte blött vad vi sett...... det kan bara vara en Wetterhoun som inte bryr sig mer hade det varit en Kooiker hade dom slickat sig fördärvade.

Eter operationen och med ett snyggt bandage på baktassen så skuttade hon runt som om ingenting hänt, hon har inte ens brytt sig om bandaget eller tassen???? Jag kan inte fatta det vi har aldrig haft en sådan hund!
Mexi med sin nya utesko.....

...och med sitt fina bandage :-)

ETT JÄTTESTORT TACK till alla er i Sverige och utomlands som mailat, ringt, skickat kort och blommor och varit med oss i vår stora sorg.
Många av er har lärt känna min älskade pappa under åren men inte alla, trots det så har ni hört av er.
Det är verkligen ett bevis på riktiga vänner.
 

Sorgen kom snabbare än väntat, ja förresten kanske ändå inte.
Efter den s.k. vårdplaneringen så gick det snabbt utför, 4 dagar efter var pappa död.
Ibland känner jag en så stark avsky för alla dessa så kallade "förstå sig påare" som bara räknar allt i pengar att jag bara vill skrika rakt ut. Men vad hjälper det..... enda trösten var att han inte hann flyttas men å andra sidan var det säkert det som hände som gjorde att det gick så fort på slutet....
I torsdag fm ringde dom efter oss för han hade blivit drastiskt sämre och vi började vaka vid hans sida.
Jag satt nätterna, och mamma dagarna, för jag kände att då fick pappa och jag lite tid ensamma och kunde bara vara tillsammans utan alla onödiga ljud.
Pappa orkade inte prata längre, och han slutade äta helt, men han uppfattade allt som sades runt honom det märktes tydligt. När Thomas hämtade mig och vi lämnade honom på lördag morgonen så vinkade han åt oss, på kvällen när vi kom, 40 min innan vi bestämt, så reagerade han när jag sa "hej pappa" men strax efter så drog han en djup suck och ögonen slutade att se.
Pappa hade prostatacancer i många år så vi fick trots det fler år än kanske många andra fått. Men det hjälper liksom inte i sorgen, inget hjälper just nu.

Jag vill skicka ett STORT TACK till all vårdpersonal på Skene Lasarett vårdavd 2 samt till palliativa teamet, ni är otroliga som orkar jobba under de omständigheter som är och ändå har så mycket vänlighet inom er till alla som behöver det!

Pappa fanns där alltid för mig i alla lägen under alla tidsperioder i mitt liv.
Han fanns där i glädje och sorg, i med och motgång alltid alltid stöttande.

Visst hade vi olika åsikter ibland och vi diskuterade så flisorna rök men vi blev alltid sams även om vi inte enades!
Jag kände aldrig att han var besviken på mig för att jag " inte blev något speciellt" i yrkeslivet.
Själv hade han växt upp under enkla förhållanden, studerat långt hemifrån och avslutade sin yrkeskarriär som VD på Alingsås Elverk, ändå förblev han alltid en människa som brydde sig om oss alla.
Han fanns här alltid när jag behövde hjälp med hundar eller annat, han följde med på kattutställningar inom och utom Sverige. Han var med på flera parningar utomlands som sällskap och extra bilförare. Ja jag kan sitta och räkna upp saker och ting hur länge som helst, hans fanns där så snart vi bad honom.

Ni som känner att ni vill skänka en summa liten eller stor till minne av Harry Gustafsson och/eller som hjälp till andra i framtiden kan göra det till:

Vad trött och ledsen jag blir på lasarettet och kommunen när man ska ta hand om någon som är svårt sjuk. Det verkar vara vattentäta skott emellan dom.
En person som inte kan vända sig själv, ligger 24 tim om dygnet, knappt äter något och får olika sorters smärtstillande anses inte vara "i behandling" och får då inte stanna på lasarettet utan ska ut på annat boende.
Den lilla människan bryr sig ingen om det är bara pengar som styr allting, jo personalen på avdelningarna bryr sig och är fantastiska som orkar kämpa som dom gör.
Det ska bli intressant att se vad som händer när alla dessa 40-talister själva behöver vård och det inte finns några platser då får dom se vad dom snålat in på men å andra sidan dom som bestämt har säkert en gräddfil då också med privata alternativ.

Läste i tidningen idag att man ska stänga 2 vårdavdelningar på Skene Lasarett i sommar för man har inte råd med personalen??? Man ska på SÄS ha nästan 100 platser mindre i sommar än nu på vintern för det finns inga pengar, är jag dum eller blir inte folk sjuka på sommaren?
Det var kaos förra sommaren när folk låg överallt i skrubbar och korridorer men i år ska det vara ytterligare 25 platser mindre inom SÄS. Dom som sitter o bestämmer lever dom i sin egen bubbla tro, för dom verkar inte vara ute i verkligheten överhuvudtaget.

Vad händer med alla människor som inte har någon anhörig som kan tala för dom?

Nu till något roligare :-)
Det kommer in "vinterbilder" från olika delar av Norden.
Först ut från Felix i Norge, han, husse o matte är ute o åker skidor....

...sedan från Kittie som bor i en mer höstlik miljö...

..... och till slut en söt bild på Peter och hans dotter Rianna.

Jag fick dessa länkar från Helena idag dom handlar om polisens uppvisning på My Dog i Göteborg. Ta en titt det är kul och intressant! Om det inte fungerar direkt så kopiera och klistra in i din webläsare.

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3D-tSz5idXnw0%26feature%3Dshare&h=iAQETLBUK

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DuW3C2hE70WI%26feature%3Dshare&h=JAQE34Lz5

 http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DXod5bLMhSXI&h=FAQFh6N0j

Jaha nu är utställningen i Göteborg avklarad med monter och allt.
Först vill jag skicka ett Grattis till Annelie som skött allt med den äran och fått till en snygg monter men också till alla som ställde upp i montern och jobbade ingen nämnd ingen glömd.

Det var det kul dagar och det var mycket folk som besökte oss i montern och många av dom skulle säkert bli bra Kooikerägare. Jag ångrar inte en minut att jag ställde upp och hjälpte till.

På torsdagen  var första utställningsdagen och det blev blandad kompott.
Först ut var Tomba och han skötte sig med den äran, tack snälla Birgitta för att du har tränat honom så bra!

Bland våra var det sedan Nicos tur och även han skötte sig bra och fick ex o ck.
Jag blir mer o mer nervös för varje gång jag ställer honom för vi bör ju vara närmare o närmare att inte få med ett CK. Han har till dags datum "bara fått några enstaka HP och för övrigt alltid CK för hur många domare som helst.

I juniorklassen tikar ställde Emma, Micra och Myra ut.
Emma vann med Ex, Micra 2a med EX och Myra 3a med VG.

I öppenklassen var det Qirandas tur och hon blev 2a med CK. Den tiken som vann är från Danmark och har en pappa från vår kennel, Cico  som är efter Roda och Limbo. :-)

Vinnarna för dagen blev Zigge och Elsa från Kennel Moonhaven, även dom har Cirtap's blod bakom sig.

Dagen efter på fredagen så var det dags igen, det var mycket folk runt Kooikerringen när det startade.

Nico var väl inte helt förstjust när domaren kollade om det fanns något "där bak" :-)

Tomba träffade sin syster Mira som var med i montern under dagen. det var inte lätt att få till ett kort där bägge stod som dom skulle... det blev det "bästa" i alla fall :-)

Idag när jag vaknade så hade jag feber och halsont så det var tur att jag inte skulle till Göteborg idag.
Det tråkiga med detta var ju att jag vågade ju inte åka ner till lasarettet o hälsa på pappa.

Nu är allt som vanligt igen och imorgon börjar dom veckorna utan helgdagar igen. Så en av dom närmaste dagarna ska vi städa ut julen också.

God Fortsättning på 2012!
Först av allt Januari månads kalenderblad! Vi har ett fåtal kalendrar kvar till försäljning.

Vilket bedrövligt 12-slag det blev, det har aldrig under de 14 nyårsaftnar vi bott här smällt så mycket överallt.
T o m inomhus så reagerade jag för allt som smällde hela tiden.
Det var nog många "tårtor" som köpts in för det lät som ett enda högt smatter.
Jag kan förstå hur det måste vara att vara i en krigszon där smällandet innebär ännu värre saker och vad dom som kommit hit med det i bagaget måste känna och tycka.

Vid 00,30 gick Thomas och jag ut och skickade upp 2 st svävande rislyktor och det var vackert att se när dom gled iväg, tyvärr var det ju lite dimmigt en bit upp så dom försvann ganska fort.