Idag fick vår älskade Ruffa somna in 
. Att ständigt äta antibiotika, kortison och allergi medicin tog till slut ut sin rätt. 
Vi tror och hoppas att hon nu har återförenats med Nico och Jorrie, som kommer att ta hand om henne 
.
Ruffa var en MYCKET speciell hund på många sätt inte bara att det var en Wetterhoun. Jag kunde alltid lita på henne i alla möjliga situationer, hon kunde med bara en blick göra sig förstådd bland andra hundar och hade en naturlig pondus som gjorde att hon aldrig kom i gruff med någon annan. Förstod dom inte hennes kroppsspråk så kunde hon bara lägga till ett ytterst litet "mutter" så blev allt lugnt.
Hon fostrade många små Kooikervalpar här hos oss på ett så fint sätt att dom hade med sig en positiv känsla för "svarta" hundar ut i livet.
Ruffa visade mig att hon i alla lägen kände av min stämning och hur jag upplevde en situation. Jag glömmer aldrig den gången hon i Leipzig, när vi ( även Jorrie var med) gick ensamma i en park en mörk kväll, hade full koll på en man som kom emot oss.
Först reagerade jag inte för mannens sätt att närma sig oss, men när jag kände av att det började bli obehagligt DÅ reagerade Ruffa med att stelna till och ge ifrån sig ett djupt grovt morrande som kom långt inifrån magen. Mannen vände på en tioöring och försvann snabbt från platsen........
Jag är evigt tacksam för de fina år vi fick tillsammans och allt otroligt vi upplevt ihop.
Tack älskade Ruffa för allting
