Kennel Cirtap's

Ja vart tar tiden vägen? Som det är nu så är det mer än fullt upp så datorn kommer i sista hand.
Igår var det Kooikerträff på Hyltenäs Kulle, tack snälla Helena och Peter för ett fint arrangemang med kul saker och en massa "prat" .
Fantastiskt att så många som var intresserade av rasen kom och tittade och jag hoppas ni fick en massa information om rasen.
Bilder från träffen kommer så snart jag hinner sitta ner igen vid datorn.

Det har också kommit bilder från er valpköpare men jag har inte hunnit fixa till dom och lägga ut dom här ännu, men jag lovar det kommer ett urval

I helgen har Cassandra varit här och hälsat på Indie och hennes valpar och hjälpt till med lite av varje med hundarna.
Du är en klippa Cassandra!

Bibi var på utställning i Goes igår och blev Bästa tik med CAC/CACIB.

Bira var och tävlade Rallylydnad med matte Emmily och fick ihop ett godkänt resultat på 73p av 100. Det var dåligt underlag, blött och dant, så jag är glad att dom fullföljde och inte bröt som många andra gjorde. Bra jobbat!

Oj ser att jag inte skrivit på en hel vecka.
Som det varit nu med valpningar och Keelas valpar som börjar bli stora och vill ha mer tid och större yta så räcker inte tiden till allting man vill och då måste man prioritera.
Och som det är nu då är det valparna och de vuxna hundarna som är nr 1.

Indies valpar växer och frodas, dom ser ut som små korvar som rullar runt i lådan.
Dom var också snabba att dubbla sin vikt, det gick på 5 och 6 dagar och det är inte så vanligt.

Keelas valpar har nu kommit ut på golvet i köket och det var en upplevelse för dom . Först var det lite försiktigt ur den stora hagen men sedan hittade dom snabbt saker och ting att undersöka. Det är alltid spännande att se hur dom uppträder i samband med nya saker. Oftast är det en attityd som följer dom i livet även om man med uppfostran och miljöträning kan ändra på det, och då menar jag i både positiv och negativ mening.

Natten till fredag fick Unika sina valpar. Det blev lite av en pärs, den första tiken föddes kl 00,22 och sedan blev det lugnt i över 2 timmar. Hon hade inga värkar eller visade någonting så det var att springa i trappor och utomhus i snön som kommit under kvällen. Men inte hände det något inte.....
Till slut väckte jag Thomas, som sov inne hos Indie och hennes valpar, för att få lite hjälp med springandet och även moraliskt stöd för jag började bli rejält nevös.
Jag var inne på att ringa och åka in till Blå Stjärnan i Göteborg flera ggr men det som tog emot var att köra helt själv med henne det är inte det enklaste om hon mot alla odds börjar krysta på motorvägen.
Men rätt som det var så började hon krysta och det kom en fin hane och bara en liten stund efter det så kom det en tik. När jag kände på henne var jag övertygad om att det fanns minst en till i henne men hon la sig så fint till ro och somnade.
Då beslutade vi att städa i valplådan, rasta och bada av henne för jag kunde ju ha känt livmodersammandragningar...... även om jag var säker på minst en valp till.....
Efter allt var klart och Thomas hade badat henne och hon blivit torkad och det var fint i lådan så visst kom det en krystvärk och så låg där en liten tikvalp till  .
Nu var vi säkra på att hon var färdig så efter en stund tänke jag försöka vila lite för jag hade ju varit upp i nästan 24 timmar i sträck.
Precis när jag hade lagt huvudet på kudden så fick jag en känsla av att något skulle hända och bara sekunder efteråt krystade hon återigen och det kom ytterligare en tikvalp.
Om man ska se till hennes viktuppgång så stämde det ju med 5 valpar och det var också vad det blev till slut.
Den sista tiken var lite trött i början men kom sig snabbt när hon hittade spenen med mat.
Jag är övertygad om att vi hade högre makter att tacka för att allt gick så bra trots att det tog så lång tid, oftast brukar dom sista valparna vara döda när det blir en sådan utdragen förlossning. Jag är säker på att pappa höll en vakande hand över oss denna natten.

Alla valparna mår bra och växer snabbt så Indie har en massa mat till dom redan.
Natten har varit ok dom sover bra och då helst nära Indie så maten finns inom räckhåll. Eftersom jag sover med ett öga öppet när dom är så här små så är man lite trött hela tiden men det rättar snart till sig.
När hon släpper på maten så är man definitivt vaken för det låter en massa och man bara njuter av ljudet.
Ni som haft/har barn minns säkert den känslan.

Keelas valpar har börjat förstå att man kan leka med leksaker om nu inte mamma Keela bär iväg dom för eget bruk
Dom busar och låter en massa nu och äter bra från tallrik så snart blir det att äta i den gemensamma skålen. Idag ska dom få smaka på valpfodret så får vi se vad dom gillar det.

Igår var Emma och Bira iväg och tävlade Rallylydnad, Emma fixade sitt 3e 1a pris och fick nu titeln RLD N Grattis Femke.
Bira skötte sig också utmärkt och blev domarens favorit men tyvärr missade matte att man inte får ge godis på plan och Bira fick en liten godisbit strax innan startskylten så det började med en diskning. Annars blev det 83/100p och det ger mersmak eller hur Emmily?

Lördag morgon, var har slutet av denna veckan tagit vägen??

Vi testade Mandy i måndags eftersom hon börjat löpa och då visade det sig att det nog var ca 3-4 dagar kvar, men med tanke på att många av Jorries avkommor stiger snabbt på slutet så gjorde vi om testen på onsdag middag och 2 tim efter fick jag svaret, hon är färdig för parning IDAG senast imorgon.
Oavsett hur ofta man vet att detta kan hända så sker det i alla fall helt plötsligt och man blir liksom ställd.
Så det var bara att packa bilen och ge sig iväg till Stockholm på sen onsdag eftermiddag med tanke på att åka hem senare under natten. Indie skulle ju valpa vilken dag som helst så det gällde att vara effektiv. Trodde jag......
Hugo och Mandy gillade verkligen varandra men trots att han var väldig duktig och ivrig så ville det sig inte riktigt, han kom liksom inte tillräckligt högt upp för att kunna para henne.

Han är ju 7 år gammal och har aldrig parat innan, ingen vet ju vilka restriktioner han fått i sitt gamla hem, men han kom sig mer och mer trots detta insåg vi att jag knappast skulle kunna åka hem den, natten det var inte möjligt om vi ville ha en parning. Man måste ju rätta sig efter hundarna och inte vad man tror eller tycker.

Hemma var det lugnt enligt Thomas så jag stannade över hos Yvonne till dagen efter. Tack snälla Yvonne för gästfriheten och tack Annika för trevlig kväll med gott att äta.

På torsdag morgon märkte vi att Mandy var på väg ner igen i höglöpet så vi beslutade att kolla om vi kunde göra en inseminering, eftersom båda hundarna visade på sådant intresse för parning så var det ju inga problem.
Vi fick en tid hos en underbar veterinär, Morten på Veterinärboden, i Åkers Styckebruk och där inseminerades Mandy. Veterinären tyckte att det var i rätt tid så han var helt säker på att hon skulle bli dräktig, så nu är det bara att hoppas han har rätt.

Hugo är en härlig hund med ett underbart sätt, att han sedan påminner både mig och Yvonne om Bamse Bus är helt klart en stor bonus. Yvonne och jag hjälptes åt att ta lite bilder så här kommer en fin bild på honom!

Jag kom hem sent på torsdag kväll och Patrik, Mandys ägare kom och mötte upp mig och hämtade hem henne.
TACK SNÄLLA PATRIK och INGRID för att ni ställer upp på ett sådant fantastiskt sätt utan att ni behöver göra det, ni är GULD VÄRDA

Thomas hade ringt mig när jag var på väg hem och berättade att Indie börjar bli orolig och hade bäddat en hel del. När jag kom hem, så av vad jag såg, så anande jag att det inte var så långt kvar till valpningen och att det säkert skulle ske inom 1 dygn.
På fredag morgon så började hon flämta en hel del och få lite värkar och kl 9,54 kom den första valpen och sedan kom dom sakta men säkert alla fyra.
Det blev 4 st hanar, vi hade ju hoppats på någon tik i alla fall men så blev det inte, fast det viktigaste är att alla mår bra och verkar friska. Dom vägde mellan 192-286 g så det var inga småttingar precis.
Indie skötte sig så fint och hon är en underbar hund i alla lägen.

Så till lite fler bilder som kommit som jag inte hann lägga in innan jag åkte iväg.

Aaia och husse på hennes 5 årsdag....

..... Jara och henne kompisar i Tyskland.....

....Oliver och Veronica som under ett par år bor i Slovakien.....

... och ett påsksprång från Ziel

Kul dag idag, undrar vem som kommer att försöka lura oss . Eftersom Borås tidning inte kommer idag så kanske man slipper det helt!!

Valparna trivs verkligen nere i köket och studsar runt i den stora nya hagen med glädje.
Man ser hur dom trivs och mamma Keela är helt klart nöjd med att vara nere och med på allt som händer och sker.

Indie är mest på 2a våning nu, man märker att det är knappt en vecka kvar till valpningen. Hon har börjat bädda och leta platser, fast samtidigt så ligger hon mesta delen av natten i valplådan om hon inte vill ha extra närhet och ligger hos mig i sängen.

Igår fick jag ett samtal från Emmily som var på Kistautställningen och tittade runt. Hon hittade en hund på Agrias nya stora affisch som på pricken såg ut som Bira.

Efter den del detektivarbete så visade det sig att det var Bira som var med .

Tydligen hade den fotografen som dom varit hos för att få fina bilder på Bira ( som dom köpt) sålt en del till Agria. Tydligen kan man göra så , det hade jag ingen aning om faktiskt.