Idag var det Kooikerträff på Seatons kulle och det blev en trevlig dag som alltid.
Vädret var helt ok och regnet kom precis när vi hade avslutat dagen så vi hade tur.
Om jag räknade rätt, vilket inte är helt säkert, så var det 16 Kooikrar, 2 Wetterhoun, 1 Markiesje och så charmiga Tilda.
Det kom även 4 st trevliga familjer som var intresserade att få veta mer om rasen och jag hoppas dom fick svar på många av sina frågor.
TACK alla ni som kom på träffen och hoppas vi ses igen!
Jag hoppas ni som tog bilder skickar till mig för så klart så glömde jag min kamera hemma..... 
Nästa träff blir i Gråbo den 24/5 mer om det finns i kalendern.
Inser nu att jag inte skrivit något om Wera och hennes valpar
men tiden bara rusar iväg. Min mamma har varit dålig så mycket tid har jag spenderat med henne och Thomas har tagit hand om det mesta här hemma.
Jag kan aldrig tacka honom nog för att han ställer upp i alla lägen, min underbare make sedan snart 39 år.
Weras valpar föddes den 20/3 och som vanligt så blev det på natten, men allt gick bra och 5 hanar och 2 tikar såg dagen ljus. Wera är en duktig mamma och tar hand om dom på helt rätt sätt. Tänk var naturen är bra ihopsatt, allt sker så naturligt både en förlossning och efteråt. Andning, avslappning, värkar och till slut krystvärkar sker oftast helt automatisk.
Dom små valparna har nu börjat öppna sina ögon så inom de närmaste dagarna blir det liksom mer valpar av dom och det känns som vi "ser" varandra.
Det är underligt men just när dom öppnat ögonen så känns som kontakten blir väldigt speciell och dom är individer på ett alldeles eget sätt.
Mandys valpar växer som bara den just nu, dom har fått välling och nötfärs förutom mammas mjölk, och det uppskattas verkligen.
Imorgon kommer delar av Mandys familj på besök och då vet jag en som blir väldigt glad och lycklig 
En tråkig nyhet har jag också, det visade sig att Mio tyvärr inte var dräktig. Jag träffade henne i onsdags och blev ganska övertygad om att hon var tom men för säkerhets skull så var Sara och ultraljudade henne igår och då visade det sig att jag/vi tyvärr hade rätt.
Så är det ibland och inget att göra åt fast det såklart är väldigt tråkigt.