Kennel Cirtap's

Jag kom iväg till utställningen i Sätila i alla fall, först tänkte jag inte anmäla men eftersom Lovis och Mandy skulle dit så var jag glad att se dom igen  

Nu är jag ju jätteglad att vi kom iväg av andra orsaker också 
Först ut i ringen var ju Gemmi som gick i klassen 4-6 mån, den lilla tårtbiten eller tärninegn som hon kallas. Hon gck jättefint men att stå fint då behövdes det en köttbulle att tugga på. Trots det blev hon Bästa i Rasen valp 4-6 mån.
Lovis, gick i klassen 6-12 mån, tyckte inte att bordet var så kul idag, efter att ha varit hos veterinären och blivit rädd, men hon rörde sig fint när hon sprang i ringen. Så det är "bara" att träna vidare nu på bord och på hantering av okända och det vet vi att Linn kommer att fixa 
Sedan var det dags för Fiona och hon gick helt otroligt bra i ringen idag och hon ställde upp sig snyggt  Först blev hon bästa tik och sedan till min förvåning Bäst i Rasen 6-12 mån. Vesper som blev bästa hane tycker jag är så fin nämligen!

Mandy var enda vuxna kooikern idag och hon var jätteduktig på bordet och sprang fint . Dock tyckte inte domaren att hon var i päls idag så det blev inget HP.

Efter detta så fick vi vänta en liten stund innan det var dags för Grupp 8 finalerna.
Först ut var valpar 4-6 mån och till min jättestora förvåning och GLÄDJE så vann Gemmi hela grupp 8 WOW! Hon slog flera stycken i mina ögon otroligt fina valpar.
Fiona skötte sig fint i gruppfinalen också men blev inte utplockad bland dom 4 som placerade sig.
Min tanke var ju att åka hem efter detta men se det tyckte inte dom andra, så eftersom dom var gulliga och stannde med mig så blev vi kvar, och vilken tur vi var det....
Här ser ni hur trött Gemmi var mellan finalerna 

Först ut var BIS finalen för valpar 4-6 mån med vinnare från nästan alla grupperna 1-10.
Gemmi visade sig återigen jättebra och sedan började domaren att tacka av de som inte skulle placeras, hmmm jag var nog i min egen lilla bubbla för jag fattade inte ens att Gemmi var kvar bland de sista 4 som skulle placeras . 
När sedan domaren kom och gav oss 4 plats rosetten så blev jag så glad och förvånad... 
Summan av dagen blev jättebra miljöträning för både hundar och matte som varit ifrån detta med utställningen ett långt tag nu.

Nu är valparna redan över en vecka, man fattar inte vart tiden tar vägen.
En av dom små fick dock somna in i måndags pga att hon inte fick i sig tillräckligt med mat, sväljreflexen var inte fullt utvecklad men det berodde inte på gomspalt och det kändes bra.

Igår skulle jag slutfört min deklaration men det visade ju sig att jag hade inget sålt till EU förra året så jag klarade mig tills i maj 
Men i år är ju allt redan färdigt nu så det blir lugnt framöver tills deklarations blanketterna kommer!

I mitten av mars är det kullbedömning i Nederländerna och det ska bli kul att åka dit i år för nu var det några år sedan.
I och med detta och resan utomlands veckan efter så blir det inget Cruft för mig i år heller, ibland måste man välja.

Igår fick Kila fått sina valpar och allt gick bra, hon är en duktig mamma  
Nu finns det bilder under valpkullar 2015 Kila-Rubah

I söndags fick Luna som bor på Hawaii sina valpar, det är den första Kooikerkullen som föds där.
Det är så kul att Machiko och Andrew vågade testa på detta. Här är bilder på alla valparna och fina Luna som alltid har och kommer att ha en alldeles speciell plats i våra hjärtan 

I torsdags var jag och Helena på utställningsträning i Borås.
Helena var snäll och följde med och tränar Gemmi, det blir ju en erfarenhet för henne också att hantera en ny individ hon inte bor tillsammans med. 
Hon tog först Fiona men men Fiona är en "mammas tös" så vi fick byta, hahaha.
Gemmi är enklare på det sättet, men hon är ju å andra sidan 9 v yngre än Fiona.

Både skötte sig utmärkt men man märkte på Gemmi att det tog på krafterna  På slutet när vi hade lite genomgång så somnade hon i Helenas famn 
Den som hade det mest besvärligt var nog jag..... man liksom har ställt ut hundar i så många år så man har olater för sig. Det måste jobbas bort men som alla säger .... man kan lära "Gamla hundar sitta" 

Nu börjar det närma sig för Kila, tempen är fortfarande "normal" men hon har börjat bädda lite ibland så vi ser ju att det går åt rätt håll . Det är ju bara dag 60 idag!
Men leta efter "godsaker" i snön är fortfarande lika kul.

Mitt i ovädret, natten till torsdag, åkte jag och Tira ner till Nederländerna för att se om det kanske skulle bli en parning, samtidigt skulle vi ha lite "semester och sightseeing".

Resan dit kan sammanfattas med ett enda ord FRUKTANSVÄRD.
10 av de 16 timmar det tog var det busväder = isregn, hagel och snöstorm.
De sista 200 km var det värsta jag varit med om ensam i en bil, 10-15 cm snö på vägen och det snöade så kraftigt att till och med halvljus gjorde att man kände som man körde in i en vit vägg.
Det gick i 30-40 km men såklart så körde en del mycket fortare där det gick att komma om alla lastbilar som låg i alla 3 filerna trots att det inte är tillåtet vid den tiden på dagen, men jag förstår dom för blev det stopp så hade vi alla suttit fast i backarna. 

Det hade ju hänt en del olyckor på motorvägarna så gps:en visade in mig på småvägar istället, jag undrar hur många i Nederländerna som har allround eller vinterdäck???
Inte många om man ska utgå ifrån hur det såg ut när dom körde....

Till slut kom vi fram till hotellet och jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv, både jag och Tira somnade bums efter kvällsrundan.
Löptikar vill jag inte ska ligga i sängen på hotellet, tycker att man kan visa den hänsynen. Så jag satte på henne ett tikskydd ( vilket hon aldrig haft innan) monterade ihop buren och sedan låg hon i den med öppen dörr hela natten, duktig Tira det trodde din matte aldrig skulle kunna fungera 

På morgonen dagen efter så var det segt men efter morgonpromenaden så vaknade vi till liv igen  

... dom hade t o m hundtoalettskylt .... men någonstans att slänga den svarta påsen hittade jag inte...

Så var det då dags att ge oss iväg till Riekie och Blikzem för att se om det var dags och om dom var villiga....
Ingen tvekan om att han var det, Tira skulle ju så klart diskutera saken en stund innan hon tyckte att "ja ok då..."
Så det blev en fin parning med "normal" tid dom satt ihop.
Bikzem är en underbar kille som är så trevlig och som bonus snygg 

Jag och Riekie tog en promenad i Grave och det var underbart väder och just där ingen snö alls...

... vi var också inne i en katolsk kyrka och jag tände ett ljus för min älskade pappa ..

... just här kom det inga båtar med floden Maas är fin i alla fall.

Riekie är lika glad som alltid 

På kvällen blev det ett besök på pannkakshuset och som vanligt var det jättegott men alldeles för mycket mat...

Jag bespkte ju även Astrid och hälsade på Bibi och Munya.
Här sitter Blikzem i mitten, han och Bibi är så lika.

Efter uträtt värv så gick Blikzem och lade sig och Bibi kollade att allt var bra med honom 

På eftermiddagen var vi på besök hos Els och Bert och tittade till Evy som snart ska valpa och hon hade en fin liten valpmage  
Efter det blev det besök på lasarettet i Nijmegen där en vän hade kommit in akut, allt var på bättringsvägen men det var skönt att se med egna ögon.

Ett snabbbesök på Intratuin ingick ju och nu är våren på ingång...

Tira blev glad åt de kommande valparnas leksak, hahahaha

 .... dom hade fått in fina kassar nu på Intratuin...

... så var det dags för lite enkel kvällsmat en underbar tomatsoppa med hembakat bröd på hotellet, Tira tyckte i och för sig att jag var väldigt snål som inte delade med mig ...

.... även på hemresan växlade vädret ordentligt.... allt från glashalt ....

... till solsken...

... kolla in slagsidan på bussen det är inte vägen som lutar...

... molnigt...

... full med snö och längre upp på Hallandsåsen ordentligt snöoväder...

... till vår lilla grusväg i Falghult.
Hem kom jag till slut men det var tillfällen när jag verkligen undrade hur det skulle gå .... men som sagt någon där uppe höll sin hand över mig 

Nu är vi över en månad in på 2015 och det har hänt en massa saker.
Både trevliga och mindre trevliga som alltid.

Både Fiona och Gemmi verkar trivas i vår familj och hundana med dom. Det är väl bara Qera som tycker att dom är lite väl vilda för hennes del och det kan man ju förstå 

Fiona älskar att leka med fotbollen....

...Gemmi som är lite yngre sover ju mer och hon hittar alla möjliga platser....

Fiona och Thomas följde med till veterinären när Gemmi skulle vaccineras 

Egentligen finns det ju hur många bilder som helst på dom men dessa får räcka för nu :-)

I mitten av januari var det dags för Freyr att åka till sin nya familj i Japan, han blev jätteglad när dom kom, dom var ju här på besök redan i somras, och det kändes bra. Men det kändes också i hjärtat att han skulle flytta nu efter 1½ år. Även om man från början är införstådd med det så finns där en sorg att skiljas och kanske speciellt om dom åker så långt bort för chansen att ses igen är ju inte så stor.
Å andra sidan skulle jag inte flyga till USA och träffa dom hundarna heller men det blev ju så i alla fall  så livet kan ta vändningar man inte tror ska ske.

Vi var runt lite och tittade bl a på Glashuset (museet) i Limmared där mycket från gammal produktion visades men även glasblåsare i aktion. Det är alltid intressant att titta på.

Lite bilder tog jag på olika glas saker..... en del otroligt vackra...

En fika hann vi med efter rundvandringen.

Freyrs gamlematte Carina o husse Lennart var och hälsade på för att säga hej då och lycka till, till sin lille kille

Även Ammi kom och ville säga hej då, tyvärr var inte pappa Peppe med eftersom det gick kennelhosta på deras dagis.

Här är det Oscar, Mrs Masuda och Ammi med Freyr i kopplet

Här är det Mrs Masuda, Ammi och Nobuko med Freyr och Unika....

Thomas farväl till Freyr som han har lekt med mycket 

... sista kortet på Landvetter innan dom åkte, här var inte tårarna långt borta... 

...som sagt dom rann över vid flera tillfällen....
Jag och Freyr fick en sista halvtimme tillsammans ensamma efter att alla gått igenom säkerhetskontrollen.
Vi tog en rejäl promenad utomhus och det var många platser han kunde kissa på, det var t o m så att på slutet var dropparna slut och det kändes bra när an skulle sättas in i buren ½ tim innan flyget skulle gå. När jag satte in honom i buren var det med sorg i hjärtat och rinnande tårar men han gav mig en blöt puss och sedan letande han efter godiset jag gömt i buren till honom.

Jag stod kvar utanför på parkeringen tills deras plan hade lyft då kände jag att jag kunde åka hem.
Vi fick meddelande direkt efter dom landat i Japan och allt var klart och resan hade gått utmärkt, Freyr hade klarat den bra och det kändes verkligt skönt.

Dagen efter hade vi fått en massa snö igen och det mesta ligger fortfarande kvar.

Fiona och Zephyr leker en massa på våra skogspromenader...